mathildastormats

Okej det är nog som ni sa, jag har inte kommit över killen än.
Suck säger jag bara.
Det va nära att tårarna började rinna när vi satt i en mörk aula med lugn sång och veta, senast jag satt här så satt en annan människa brevid och höll min hand.
Typiskt att det alltid ska gå åt helvete med det man önskar skulle bli någonting mer, något längre.

Fast det är nog så, att man är alltid lite kär i killen som var sin första riktiga kärlek. Jag har haft många flirter, många smågrejs  och nåt förhållande. Men man märker när det är kärlek på riktigt. När man får fjärilar i magen när man ser personen. Kyssarna, skratten & närvaron. Allt det, allt det saknar jag, med dig.

Och att sitta här och veta att det inte finns någon chans. Eller.
Det är som det är.
Men tankarna börjar komma. Vill vara med dig.
Jag är lycklig, & jag mår bra. Men det är någonting som fattas, & jag tror det e du.


--

Synd nog är du bortklippt från bilden.. för nu e du inte längre en del av mitt liv. :'(